Hem / Träna och Tävla / Så funkar parasport / Rörelsenedsättning

Rörelsenedsättning

Det finns många olika typer av rörelsenedsättningar. Rörelsenedsättningar kan vara medfödda eller förvärvade dvs tillkomma genom en skada eller sjukdom. Gemensamt är att de påverkar möjligheten att rörelsefunktioner. Muskler, Skelett, Leder och Nervsystem är det som avgör hur kroppens rörelser fungerar. 

Den vanligaste orsaken till rörelsenedsättningar bland barn och unga är en skada som heter Cerebral Pares och förkortas CP. När det gäller rörelsenedsättning är det styrka, rörlighet, balans och koordination som påverkar förmåga att utöva en idrott. Beroende på hur funktionsnedsättningen påverkar idrottande så tilldelas idrottare en Klassificering, det vill säga det avgörs vilken klass man får tävla i. Klassificering görs med det hjälpmedel som används, och räknas in i idrottarens totala funktion. 

Mellan 500 000 och 600 000 personer har en rörelsenedsättning, varav nästan hälften är över 75 år. Cirka 400 000 personer använder rullstol eller rollator 

Siffrorna har vi hämtat från tillgänglighetsexperterna Funka samt specialistverksamheten  Habilitering & Hälsa.
 


Typer av funktionsnedsättningar inom
parasporten 

IPC (Internationella Paralympiska Kommittén) har definierat ett antal ”eligible impairment types”, vilket är de typer av funktionsnedsättningar som är giltiga inom parasporten. Typerna är 

  • Nedsatt muskelstyrka 
  • Nedsatt rörelseomfång – ledstelhet 
  • Amputation / dysmeli – missbildningar 
  • Benlängdsskillnad
  • Kortväxthet 
  • Hypertoni – muskelspänningar 
  • Ataxi – skakningar 
  • Athetos – motoriska svårigheter

Det finns en rad olika underliggande diagnoser, sjukdomar och hälsotillstånd som kan vara anledningen till en eller flera av de typer rörelsenedsättningar som anges ovan. Här är exempel på underliggande tillstånd 

Förlamningsskador, vilket innebär att en del av nervsystemet eller en muskel skadas som kan leda till att musklerna inte går att styra. Det kallas förlamning eller pares. Den vanligaste förlamningstypen som finns fås av en CP-skada. Två av 1 000 barn i Sverige får CP-skador, och det är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och unga.  

Ataxi, athetos och hypertoni är tillstånd som innebär nedsatt motorik i form av skakningar, motoriska svårigheter att koordinaera en rörelse eller muskelspänningar. 

Det finns flera möjliga anledningar till samtliga av ovan rörelsenedsättningar, och som vi nämnt tidigare är CP-skador den vanligaste orsaken, men långt ifrån den enda. Ryggskador är en annan vanlig orsak, och det kan vara antingen en medfödd skada, eller en skada från en olycka. Traumatiska ryggmärgsskadorär när idrottaren har en bruten nacke eller bruten rygg, det ger bland annat förlamning och känselnedsättning. 

Ryggmärgsbråckär ett exempel på en medfödd skada. Det är när en ryggkota har en annorlunda form där nerver kläms och det ger förlamning i benen och ibland även i magen. 

Rörelsenedsättningarkan givetvis innebära något annat är en förlamning eller tappad känsel. Och att råka ut för en olycka kan självklart ge helt andra skador än enbart på ryggen. Ibland blir resultatet att ett ben, eller en arm, måste amputeras. En skada som i princip inte hindrar träning för den som amputerats inom någon idrott. 

Utöver amputationer finns flera andra orsaker till att rörelsemöjligheterna är något lägre, till exempel att kroppsdelar saknas vid födseln, är kortare eller till exempelvis sammanvuxna vilket kallas dysmeli. 

Ledsjukdomar är ett annat exempel på vad som kan ge upphov till rörelsenedsättning av olika grad.