Klassificering inom parasport

Att tävla på lika villkor

Klassificering är en väldigt viktig del inom parasport. Utan den är det omöjligt att tävla på lika villkor. Målet med klassificering är att funktionsnedsättningen ska ha minsta möjliga påverkan på resultaten vid idrottsutövande.  

Det är en svår balansgång; få klasser skapar ett orättvist tävlingssystem och missgynnar de aktiva med de svåraste funktionsnedsättningarna, för många klasser medför för liten konkurrens och minskar parasportens trovärdighet. 

Policyn är att klassningen ska utgå från respektive idrotts speciella karaktär, vilket är anledningen till att klassningen i stor utsträckning baseras på funktion snarare än diagnos – att till exempel ha en amputerad arm innebär inte samma funktionsnedsättning i pistolskytte som i simning. 

Klassificering i parasport är en förutsättning för att de aktiva ska kunna tävla på samma villkor utifrån sina egna förutsättningar. Detta är inte unikt för parasport – jämför till exempel olika viktklasser i boxning, brottning och så vidare. 

Klassificering sker i samband med licensansökan. Varje idrott har ett eget klassificeringssystem med kriterier för vad som är ”minsta funktionsnedsättning”. I de fall där det finns internationella klassificeringssystem bygger alltid det nationella systemet på samma kriterier.  

Regelverk för klassificering 

Det grundläggande regelverk för klassificering som internationella Paralympiska Kommittén (IPC) tagit fram är The ClassificationCode som finns på IPC:s hemsida.  IPC har i detta dokument beskrivit vilka typer av nedsättningar som är godkända enligt följande: 

Rörelsenedsättningar (R) 

  1. Kortväxthet 
  2. Hypertoni – Muskelspänningar 
  3. Nedsatt muskelstyrka 
  4. Nedsatt rörelseomfång  - Ledstelhet 
  5. Amputation / Dysmeli - Missbildningar  
  6. Ataxi – Skakningar 
  7. Athetos - Motoriska svårigheter 
  8. Benlängdsskillnad 

Synnedsättning (S) 

Graden av synnedsättning som enligt IBSA (International Blind Sports Association) är giltiga är följande definition: Idrottare med ingen ljusperception dvs helt blinda, eller idrottare med nedsatt synskärpa (< 0.10), eller kraftig synfältsinskränkning.  

Intellektuell funktionsnedsättning (I) 

Enligt WHO:s definition ingår här idrottare med IQ under 75 samt brister i minst 2 adaptiva förmågor. Det finns Internationella Organisationer (Virtus och Special Olympics) med klassificeringssystem som har motsvarande klass, vilket innebär att dessa idrottare även kan tävla internationellt. 

Klassificering

För att bli klassificerad inom Parasport enligt ovan ska funktionsnedsättningen: 

Vara ett permanent tillstånd och orsakas av ett giltigt diagnosticerat underliggande hälsotillstånd. Det finns flera underliggande hälsostillstånd som kan leda till ovan definierade funktionsnedsättningar, men som enligt IPC inte räknas som giltiga inom klassificering för parasport.  

Exempel på dessa är smärta, trötthet, överrörlighet, hörselnedsättning, NPF etc. Dessa tillstånd kan självklart definieras som funktionsnedsättningar i andra sammanhang, men faller utanför definitionsgränserna som IPC har antagit för Parasport. 

Idrottare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (N), som ej samtidigt uppfyller kriterier för intellektuell funktionsnedsättning (I) ovan, finns därför endast som nationell klass för vissa idrotter inom Parasporten.  

Uppnår ”minsta funktionsnedsättning” för respektive idrotts uppsatta kriterier 

Varje idrott har ett eget klassificeringssystem med kriterier för vad som är ”minsta funktionsnedsättning”. Det är varje Internationellt Förbund (International Federation /IF) eller International Organisation for Sports for Disabled (IOSD) som ansvarar för att respektive idrott bygger sitt eget regelverk.  

Till exempel är det Internationella Bordtennisförbundet (ett så kallat ”IF”) som ansvarar för para-bordtennisen, och International Wheelchair Rugby Federation (ett så kallat ”IOSD) som ansvarar för rullstolsrugbyns regelverk för klassificering.  

Samtliga klassificeringssystem måste grunda sig i IPC:s Classification Code, och kan sedan utefter det ta beslut om; 

  • Vilka av de 10 giltiga funktionsnedsättningstyperna det ska finnas klassificeringsregelverk för. 
  • Hur ska minsta funktionsnedsättning definieras.
  • Antal klasser inom idrotten. 
  • Hur ska anpassning av tävlingsregler se ut. 

Klassindelning 

En tumregel för klassindelningen är ju lägre siffra, desto gravare funktionsnedsättning. 

Klassningen för idrottare med rörelsenedsättning är i stort sett baserad på funktion och skiljer sig från idrott till idrott, medan idrott för personer med synskada alltjämt använder olika synskadegränser som mått. Det finns två synskadeklasser, varav en för helt blinda. 

För idrottare med intellektuell funktionsnedsättning finns ingen uppdelning i klasser. 

I de fall där det finns internationella klassificeringssystem bygger alltid det nationella systemet på samma kriterier. På tävling förekommer det att klasser slås ihop, i syfte att skapa en god konkurrens med de deltagare som är anmälda till tävlingen. Sammanslagning av klasser ska ske enligt varje idrotts regelverk.